Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1851, sida 1

och lårvillig elev. Jag har nemligen aldrig kunnat låra något fullkomligt af karlar, och jag hade aldrig lårt mig att gå eller att tala och ånnu mindre att Jäsa och skrifva, om jag icke hade fått låra det af fruntimmer.Skada, att jag icke törs tillegna mig det smickrande förtroendet, hr grefvel — tog mamsell Ritter till ordet — att i undervisningskonsten måta mig med er barnpiga! jag kunde annars hafva stor lust att såtta er låsvillighet och vighet på prof.Grefve Falkenbergs kinder blossade; med förtjusning skulle han hafva emottagit det till hålften på skåmt gjorda tillbudet; men i det hans ågon sökte den muntra Giasinda, får att se Om han skulle taga hennes yttrande för skåmt, eller allvar, varseblef han ett så tragiskt uttryck i den gamle Ritters bleka, rynkade ansigte, att han förstummades; ty den min, hvarmed den gamle betraktade honom, stod i en så skårande motsats till det fria, glada lif, hvarom fråga var, och till dottrens muntra skåmt, att det föreföll honom liksom ett obetånkt, flygtigt ord hår kunde hafva en hel lefnads olycka till följd. Det uppehåll i konversationen, som hårvid intråffade, begagnade den gamle Ritter till att resa sig. Alla stego upp ifrån bordet; man tog som vanligt