Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1851, sida 1

och hörde huru Giasinda i sidorummet dansade, skrattade och sjöng. Han hade nu vistats fjorton dagar pårsden gyllene örnenoch hade ej ånnu ringaste kånnedum om, huru Berlin såg ut. Annars behöfde han blott några få dagar för att taga i betraktande en fråmmande stads alla mårkvårdigheter samt njuta och göra bekantskap med alla dess publika nöjen och lustbarheter. Alla förundrade sig öfver den besynnerlige resanden, som beståndigt håll sig inom hus, utan att han sjelf tycktes lågga mårke till denna föråndring i sitt annars så trefliga reslif. Klockan förkunnade att timman får middagsspisningen var inne, och han skyndade till sin vanliga plats. Såsnart bordsållskapet hade intagit sina platser, och mamsell Ritter satt midt emot honom, befann han sig inom kort i en den lifligaste konversation med henne. Han talade om den sista aftonens representation, och utan att såga ett ord, som kunde anses smickrande, lofordade han det fria konstnårslifvet i allmånhet och yttrade sig med liflig och hånryckt enthusiasm om den lycka, han ansåg det vara, att sålunda kunna dansa genom verlden, liksom på en ljusstråle, eller att oförskråckt kunna färdas genom luften med tåspetsen stödd emot en vildt flygande håst.