Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1851, sida 1

tomma magaxzinet i balgåärden.— Jag hade blott gilvit akt uppå de flygande trådsnittsfigurerna på affischen utan att fåsta mig vid namnet. Nu, då man nämnde namnet Ritter, blef jag dubbelt uppmårksam. På mina frågor beskref han för mig den reslige gamle mannen, som så måsterligt spelte Pierrot, den lille putslustige pajas samt den dåfva frun: Plötsligt stod hela det gamla sällskapet för mina ågon. — Och han bår på tånderna en stege med ett barn uppå, år det ej säå?.: — afbröt jag uppassaren — eett synnerligen vackert barne?Åh ja!— svarade han ven liten rått tåck gosse hårifrån fattiaskolan.-Då föll det mig först in, af! den lilla sköna sjuåriga Giasinda nu måste vara femton år, och således ej nu mera kunde stå på stegen på sin faders tänder., Men år det ej en ung flicka med, omkring femton år med svart hår och blixtrande åögon?? — frågade jag. -Jo visst, min Herre! Demoiselle Ritter, som dansar på stålträlslina, går vackra stållningar på håsten och spelar Columbine: det år hon, som skaffar lullt hus hvarje afton. För hennes skull åro nåstan alla våra ungherrar sårdiga att blifva yra i mössen. Hon kan nåppeligen vara åsver femton år,