Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1851, sida 1

De fyra sergenterne i la Rochelle, Af Clemence Robert. (Forts. fr. N:o 293.) Medan de ånnu voro undanskymda i viken vid ön, öfvertalade den unga qvinnan de trenne carbonari att lägga sig i höet, hvarmed hon öfverhöljde dem. De unga, glada sjålarne, glömmande oron, fogade sig ändteligen muntert i att bådda ner sig uti der blom stran de och välluktande klöfvern. Nu, Eglantine, sade Martna, sätter du dis i ena ändan af båten och jag mig i den andra, sedan ro vi så mycket vi förmå. ... Må man nu gerna se oss från fåstningsvallarne, så mycket man vill; det enda de kunna såga år: Se hår ro tvenne vackra flickor som slagit. hö på ån! och aldrig: Der hafva vi carbonari! Fiskaredotren var ingen nybörjare i att ro en båt, ty hennes runda, smidiga armar handterade årorna med mycken såkerhet; åfven Eglantine, ehuru ung och svag, samlade alla sina krafter för att hjelpa sin väninna. . .. Denna båt med sitt friska, nyslagna hö och sina behagliga förarinnor, utgjorde ett angenåmt perspektiv för de hvarandra korsande farkosterna. Flickorna rodde friska tag. Båten smög sig förbi foten af en detacherad skans . . . och snart voro både skansen och stranden långt ifrån dem. Hvar och en af passagerarne förblef tyst och orörlig på sin plats . . . endast Goubin, som med största svårighet kunde finna sig i sitt låge, visade sig något orolig under det gröna tåcket, och blåste, då