— —— I det att denne man rodde förbi deras båt, kastade han en liten jerndosa i Pommiers hånder, hvarefter han aflägsnade sig. Dosan innehöll en biljett, hvaruti endast voro skrifna dessa ord: Till vånnernas mötesplats i la Rochelle. Dessa ord voro af Bories vålkånda hand och åtföljda af nattbrödernes kors och stjerna. Vännernes mötesplats var fordom ett värdsnus i la Rochelle; men, emedan det redan får flera år tillbaka varit tillslutet, så var huset alldeles obebodt. Det var belåget vid place Duphine, några steg från kasernen. Det var tydligt, att den unge carbonari-chefen antydde sina kamrater att begifva sig till detta ställe. Bories hade måhända, genom den gemenskap som ågde rum mellan några af de i det hemliga sållskapet invigde och sjelfva municipalitetet, kunnat om natten erhålla underrättelse om den första anklagelsen mot carbonari; och förutseende följderna, underråttat sina vånner om stållet, der dei hemlighet skulle tråffa honom, i håndelse af förföljelse. Huru hårmed ån måtte vara, borde de invigda visa passiv lydnad mot sin chef; och åfven om de icke varit bundna genom en ed, skulle de dock utan tvekan lydt sin väns minsta vink. Följakteligen tänkte de numera endast på att i hemlighet komma in uti det af Bories beståmda huset. Största svårigheten, nemligen att återfinna sina vapenbröders spår, var nu öfvervunnen; men det återstod att hinna till den gåstvånliga fristad, der de skulle kunna utbyta sin militårdrågt, som allt får mycket blottstållde dem, och afvakta natten för att intråda i la Rochelle. Den krökning af Ön, bakom hvilken de nu befanno sig, satte dem ännu i såkerhet; men derutanför var hafsarmen, som de skulle ro öfver, r