Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1850, sida 2

lings dagar, tycktes henne alltför långsam. Hon räknade minuterna; med en grym otålighet afvaktade hon det aflågsna sorl, som, enligt de ider hon bildade sig, skulle för staden förkunna arresteringen af det förskråckliga carbonari-bandet. Lambert intrådde och tillslöt dörren bakom sig. Vid det buller, som håraf uppstod, vånde den unga flickan på hufvudet. Då hon varseblef sin obekante vård i Saint-Pierre, och fann sig ensam med en carbonaro, spratt Gilberta till och uppreste sig håftigt. Hon kånde redan de förebråelser, det anathema, som hotade henne. Men, ånnu mer, vid första blicken på denne man, rönte hon en egen besynnerlig kånsla; hon kånde den hemlighetsfullhet, hvarmed hon sett honom omgifven, nu utöfva på henne ett ännu måktigare inflytande. Hans ankomst verkade på henne som en elektrisk stöt, hvilken genomtrångde alla hennes porer och tycktes förkunna henne något förskråckligt. Men ju mer hon darrade, desto större själsstyrka kånde bon sig vinna, och hon var beredd att mottaga hvarje förebråelse med orubbligt mod. Hon stod således fast, orörlig, med nedlutad och dyster panna. Lambert aftog med ena handen sin hatt, med den andra stråk han håret ur pannan, och blottade detta imponerande och strånga ansigte, hvars uttryck den unga flickan kånde utan att se. — härom aftonen, då ni uti min bostad sökte skydd mot ovädret, borttog ni ett papper från mitt bord? Gilberta, ånnu med nedlutadt hufvud och rynkad panna, svarade genom ett jakande tecken. — Och ni har lemnat detta papper... denna order i råttvisans hånder? — Ja, svarade hon, gnuggande hånderna af otålighet. —Ni har störtat i förderf en hel korporation, be