Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1850, sida 1

— Aftonbladets ogenerade sätt att ånyo sadla om. Efter att vederbårligen, alltsedan den be kanta decisionen-, hafva i korus med de öfrige grå sökt öfvertala bondeståndet att antaga det hvilande representationsförslaget, yttrade Å. Bl. dagen efter förslagets fall, eller Thorsdagen, såsom rått och billigt var från det hället: -Det år vår öfvertygelse att ledamöterna af nämnde stånd (bondeståndet) efter någon tid skola inse att de genom afslaget handlat förhastadt och illa emot sitt eget intresse.Men redan en dag sednare, eller Fredagen, då A. Bl. förmodligen hade börjat att fundera på en ny omsadlingsplan, utlåt det sig på fåljande sått: Vidkommande Bondeståndet, så har dess beslut försatt Aftonposten i en särdeles bedröfvad sinnesstämning, under hvilken han utgjuter sina kånslor derhån, att oviljan får resultatet nu ovilkorligen i fråmsta rummet skall drabba Bondeständet. Och hvarföre det? Hvarföre icke ånnu mera Adeln, Presteståndet, hofvet och, uppriktigt sagdt, till någon del äfven de grå? Hade de grå, i stället att försvara förslaget quand meme, kunnat förmå sitt råtthafveri att öppet erkånna de brister deruti, som hufvudsakligast och med skål stått Bondeståndet för hufvudet; hade de lofvat medverka till bristernas afhjelpande om det antoges, och hade vidare regeringen åfven gifvit något sådant erkånnande att den ville befordra utvecklingens sak; så hade resultatet hos Bondeståndet troligen blifvit annorlunda. Emellertid synes diskussionen i Bondeståndet nu, sedan man erfarit icke blott voteringssiffran, utan åfven tonen och motiverna hos de i debatten deltagande ledamåterna, långt ifrån gifva anledning till en sådan misstråstan, som den Aftonposten uttrycker. Det förekommer nemligen såsom något sårdeles mårkligt hårvid, att ej mindre ån omkring 60 sårskilda ledamåter högtidligt förklarat, att de icke strida får sitt ståndsintresses bibehållande, utan tvårtom yttrat sig för allmånna val, endast de blifva på Få . ? en råttvis grund uppstållda. På oss har denna omståndighet gjort ett ganska angenåmt och tillfredsstållande intryck, emedan det visar att Bondeståndets ledamöter ingalunda lyssnat till gengångarne och deras ider, såsom man skulle haft anledning att frukta vid åsynen af voteringssiffran i och får sig. Ått åter allmogens representanter inlade en protest emot byråkratiens befarade öfvervålde, når de nu en gång hade fått den åfvertygelsen i sig, att sådan fara vore å fårde, och icke kunnat bringas ur densamma, det kan man just icke undra på.Vi skulle tro att alla reflexioner hår äro öfverslödiga. A2t F thd0:0