Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 december 1850, sida 1

VIII. Anathema. Lambert atervände från sin utflykt till ruinerna af slottet Forban, med den tröstande tanken, att det hemliga sällskapet nu åtminstone var befriadt från sin farligaste fiende. Han hade genom en lycklig slump kommit kutel på Spåren. Då spionen, befriad ur sitt fängelse med tillhjelp af en tjenare, hvilken får tillfället var ensam på vakt, med all skyndsamhet tog vågen utåt landet, började en helt ung gosse, som lekte vid stranden, att af nysikenhet springa efter den långskäggige mannen, med de stirrande ögonen. Under sken att samla snåckor eller jaga efter ödlor, hade den lille gossen flera gångor gjort rund omkring denna person, utan att ådraga sig hans uppmårksamhet, och hade på detta sått följt honom ett långt stycke utefter hafsstranden. Når således Lambert, genast af carbonari underråttad om Rutels flykt, orolig skyndade åt det håll, hvarifrån han två gångor sett polisagenten komma, och i hvilken trakt han förmodade honom bo, möttes han af den lille gossen, hvilken, på tillfrågan, upplyste, att mannen han sökte ingått i ruinerna. Följakteligen blef det Lambert lått att träffa spionen, och för alltid sätia en gråns för hans mörka förslager. Nu återvånde han jugnad till la Rochelle att underråtta de sammansvurne om det lyckliga resultatet af sina efterforskningar. Men då han intrådde i staden, måttes han af ovan liga företeelser,