Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 december 1850, sida 1

Utrikes Nyheter. DANMARK. Medan Preussen ofsicielt har lätit tillbakakalla sina krigare från Holstein innan den 15 Dec. och i Köpenhamn underhandlar om sina krigsfångna undersåters frigifvande, så hörer man ånnu den 13, att blott inemot 100 al de 1800 preussiska landtvärnister, som tjena i insurgentarmen, på hemvågen ankommit till Altona, och det skrytes Öppet af, att tillbakakallelseordern icke haft synnerlig verkan. Den bekante öfverstelöjtnant La Tour du Pin har anstålts som attach vid franska beskickningen i Köpenhamn. Tre mormonprester uppehålla sig sedan någon tid i Köpenhamn och skola derstådes gjort flera proselyter. Craren har skånkt 1000 Rbd. till några vid ÅÄrchimedes strandning omkomne Bornholmske sjömåns esterlemnade anhörigeGeneralmajor Gerhard, chef för insurgenternas avantgarde, har nedlagt sitt befål, såsom det heter för sjuklighets skull, och har han — genom öfverstelöjtnant Gagern. Gerhard var liksom Willisen en f. d. preussisk officer. FRANKRIKE. Efter det måte, i hvilket utskrifningen af soldater med anledning af förvecklingarne i Tyskland behandlades, har nationalförsamlingen icke sysselsatt sig med politiska, utan blott med rent praktiska frågor, och utanför församlingen, både i pressen och i publiken, råder samma stillhet i politiken. Det gifs imellertid tvenne frågor, som möjligtvis kunna föranleda håftiga debatter, om ån deras låsning år på förhand afgjord. Den ena år vallagens revision, föreslagen al Victor Lefranc. Utskottet har, efter de upplysningar det inhemtat af inrikesministern Baroche, yrkat förslagets förkastande, och för att gifva detta yrkande ytterligare vigt valt Jules de Lasteyrie, en af den nya vallagens fåder, till sin referent. Lefrane hade påråknat ett kraftigt understöd af legitimisterne, men Berryer och S:t Priest hafva Törmått största delen af sina politiska vånner att sluta sig till den öfriga majoriteten, och blott ett ringa antal dissidenter, hvaribland de Falloux, skall understödja Lefranc. Oppositionen emot hans förslag skall derföre bli så stark, att det icke kan vara något tvifvel om dess öde. Det heter imellertid, att Cavaignac och ett par af hans vånner åmna