Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1850, sida 1

VII. Baronen i sitt slott. Sedan sru de Forban beledsagat Edith till la Rochelle hvarest hon hade den smärtan att lemna den unga flickan ytterst svag och lidande, återvände hon till Colombelle, för att der slnna andra orsaker till oro. En ny olycka, kanske icke mindre smärtsam ån den hon nyss erfarit, väntade henne ännu. Den man, hvars vapen Edith händelsevis blifvit varse, och hvars steg hon flera gångor hört i det rum som gränsade till hennes goda ammas kammare, var fru de Forbans broder, hvilken någon tid i hemlighet bott på Colombelle. Denne broder, ende arftagaren till den gamle familjen de Forbans namn och titlar, hade tillbragt hela sitt lif i Paris. Den unge högåttade men fattige mannen, som icke hade något annat att klåda sig med ån pergamentet, hvarpå hans adelsdiplom var skrifvet, hade blifvit uppfostrad af en slågting på långt håll. Han hade uppvåxt, lefvat och åldrats i Paris, midt ibland alla föremål för afund, alla orsaker till sådana jemnförelser, som kunde föranleda saknad af familjens fordna välmåga; och hade för öfrigt så inskrånkt förstånd, att han omöjligen kunde finna annat behag af lifvet ån rikedomen. Han hade för sex eller åtta månader sedan återkommit till sin syster, och Önskat att helt inkognito bo hos henne; en fantasi, hvaröfver den goda frun icke grubblade sårdeles mycket, utan biföll utan minsta invåndning. Under denna tid hade han företagit flera utflykter på några dagars tid i sånder; han hade rest till Nantes, Thouars och Saumur. Under mellantiderna till?