Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1850, sida 1

ska Bore, så torde denna fraktion snart få betraktas såsom alldeles upplöst. Men åfven de byråkratiska och plutokratiska fraktionerna skola, efter förslagets förkastande, förlora sin tillfålliga makt och vigtig-het. De skola, efter misslyckandet af det fålttåg de vågat börja mot den hos folket rådande liberalismen, blifva ihjelklåmda mellan de liberala och konservativa arm6erna. Den nyttan har då konservatismen utråttat. Visserligen år det nådvåndigt, att dessa båda armeer, sedan de grå icke långre stå imellan dem, skola nödgas och önska att drabba tillsammans med hvarandra på lif och dåd. Men dels hafva vi förut anmårkt — och vi lågga vigt derpå — att konservatismen hår i landet år en åndskonservatism, som icke eger något stöd i folkmedvetenhet, utan år af allmånna förnuftet redan utdömd; och dels kan man, utan att vara spåman, med temlig visshet förutsåga, att, innan det råtta samman drabbandets tid infaller, sådana håndelser timat, som rycka vapnen ur hånderna på dessa frihetens fiender. Helt annorlunda farligt skulle det varit, om det grå partiet lyckats att genomdrifva sitt fårslag och att på dess grundval uppbygga en ny och starkare konservatism, rikdomsoch embetsmannakonservatismen. Då hade striden och såkerligen åfven blodsutgjutelsen, varit oundviklig. En egen företeelse år det, att hufvudstadens tidningspress, hvilken varit ansedd för den måktigaste och gerna velat gå och gålla för den allmånna opinionens tolk, blifvit, oaktadt de ytterligaste förenade anstrångningar, slagen, totalt och utan råddning slagen af en landsortspress, som den hittills föraktat och på sått och vis ansett för lånspligtig under sig. Hårvid måste hvarje tånkande läsare göra sig dessa frågor: har stockholmspressen misstagit sig på folkets tänkesått? — har den, vid landsorispreszens nåstan fullkomliga endrågtighet, kunnat misstaga sig? — år det ett råttvist, ett frisinnadt, ett för land och folk lyckliggörande representationsförslag, som stockholmspressen mot båttre vetande — förutsatt att den icke knnnat vara okunnig om nationens önskningar — velat påtruga 085? — Vi tro, att mer ån en skall besvara dessa frågor med nej. Vi hafva i en föregående artikel visat, att hufvudstadens tidningar, såsom sådana, ega liten eller ingen politisk betydelse för landet. Icke hafva de skaffat sig någon sådan betydelse genom sitt uppträdande i i representations frågan? Man kånner dem nu. Utan att behöfva råkna på stockholmspressen, hoppas vi, med tanken på den endrägt och kraft, som landsortstidningarna i denna vigtiga fråga hafva lagt i dagen, att den lilla behöfliga agitationen för ett mera liberalt och rättsenligt representationsförslag litteligen skall af dem kunna åstadkommas. Vi åro öfvertygade, att de, hvarochen i sin landsort, skola, når tider blir, upptråda varmt, innerligt och enståmmigt, undervisande, rådande, upplysande. Innan vi afsluta denna artikel, torde den taktik, hvaraf de grå 643L in i dessa sista ögonblick begagna sig, böra något litet päpekas. Ett sårdeles fiffigt stratagem ha de grå tidningarne velat utföra, då de uppmanat de li