Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1850, sida 1

småskogen, och mina blickar såsta sig på hans fönSster . . . ser jag huru hans blonda hufvud sticker af mot rummets halfdunkel; och i detta dunkel tycker jag mig se sinnebilderna på hans rang afteckna sig omkring honom; jag tycker mig se skuggbilderna af hans familj sväsva öfver hans hufvud. Hela hans lif kommer då för mitt minne. — Ett lif, fullt af onämnbara lidanden. — Detta Temple, der han var instångd som litet barn! ... Vid denna ålder, för andra den lyckligaste, var han fången, misshandlad, och fick icke engång njuta den friska luft vi andas. Endast i drömmen kunde han skåda himlen! Han var den af familjen, Som var mest beklagansvärd, ty han mottog icke döden genom ett enda hugg af bilan, utan han måste kånna huru den nalkades, huru smärtans slag småningom tråffade hans barnasjäl.... Och hans befrielse! Ack, den blef för honom en annan olycka: han blef åldre endast för att tydligare kunna inse sitt öde och fatta den orättvisa, som dömde honom, den förnämste af alla, till landsflykt och elånde. . . . Och om vi tånka på hans återkomst till sitt land. ... Då satt åter hans ått på thronen, och beklådde de högsta årestållen, men han blef som en dåre eller bedragare underkastad en skändlig process. . . . Fyra hela år tillbragte han i fångelse ... och nu har han varit nog lycklig att finna en tillflyktsort för sin storhet inom dessa ensliga murar, och lefva någorlunda lugnt i sällskap med svalorna i detta torn. — Tyst! ... tala icke så . . . det år allt för sannt Doch kan komma mitt bjerta att brista. — Fattar du hvilket intresse, hvilken åra och hvilket behag alla dessa tankar Sprida Öfver honom, och kan du förundra dig öfver, att jag skånkt honom hela mitt bjerta?