Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 december 1850, sida 1

— Min Gud: ... du förskräcker mig.. Men du har ju blott sett honom på afstånd, genom ett fön. Ster. Jag har alltid sett honom i mina tanker. .. I Ja . . jag bar älskat honom långe, utan att känna honom. i — Ja, men du borde inskränka denna kånsla inom gränsorna för den kärlek och tillgifvenhet, söm hrar se ädel själ bör hysa för sin furste. — Det år försent! Uen om m... jag ryser vid tanken derpå! : omständigheterna skulle gäcka denna kånsla, så kunde den göra dig olycklig! Den kan döda mig. Store Gud! . . . hvad hafva vi gjort! . . . det år jag som år brottslig. ... Men hvarföre har du icke förr yppat din kårlek för mig . .. jag skulle hafva nedtystat den med förnuftets röst. . . . — Jag har icke vetat af den sjelf... . . Ack, min goda ammo, du har med din mjölk ingifvit mig din kanske allt för lifliga kånslighet, din sränslösa tillgif venhet för vår höga monarki, som råadat Frankrike från så många faror, som gjort det så stort, så sköntNår jag således fick se prinsen, ålskade jag honom för hans skönhet, för hans olycka, får den tjusnings kraft som det besynnerliga det mystiska förlånade hans person; jag trodde mig då endast Kånna den trohet och tillgifvenhet, som en undersåte bör hysa för sin förföljda furste. — Ack! min älskade slicka, huru du talar: ropade fru de Forpan, med tärade Ögon. Men i nästa Ögonblick kastades hon, af sin naturliga inkonseqvenslängre ån någonsin in i sina kära illusioner. (Forts.) nn ANNONS ROR