Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1850, sida 1

Småskogen på kullen undanröjdes, stenhällen som betäckte trappan upplystades; en lykta sattes på den Stora dolmen-stenen, som reste sig öfver öppningen till grottan och en annan på botten af den underjordiska arsenalen. De unga starka mannen, ifriga vid sitt arbete, buro stora bördor af vapen på sina axlar, utför den i klippan uthuggna trappan, med en låtthet och haStighet, som visade hurn passionen underlättar arbetet. Den stora grottan fylldes med stora massor af sablar och gevår. De glånsande vapenknipporna höjde sig på de antika stengrafvarne, hvaruti Gallernas ben biifvit förvandlade till stoft. De gamla slågternas stridslystna sinne tycktes höja sig ur deras grisfter. Gevären och sabelklingorna kastades handlöst ned i hålan och uppfyllde den snart ända till taket, samt 3åsvo ifrån sig ett fruktansvärdt ljud, som varit alla tiders stridsspråk. Den gamla ihåliga stenen, som fordom tjenat till altare, blef de sammansvurnes skattkammare. Man nedlade i denna underjordiska kassakista, alla de penningar, som ansågos nödvändiga för det före stående fålttåget. Rik och fattig, ibland nattbröderne, hade ditburit sitt offer. Cedric hade gilvit några goda banknoter, tack vare den modigt verkstålda för, såljningen af sadrens båda vackra håstar; andra unga mån i staden hade åfven gifvit betydliga summor ; andra åter en ringa gåfva; men det var öfverskotlet efter dagens behofver, patriotens skärs. (Foris.)