af 800, 000 e med hrr Baring, mot såäkerhet i huset Orleans egendomar i Frankrike. Dessa pengar skulle, når de voro anskassade, användas till att uppköpa den franska civillistans utelöpande skuldsedlar för den kongl. franska familjens råkning, och det var bestämdt, att intet sådant köp fick företagas till högre pris ån 60 proc. af fordringarnes nominella belopp. Detta var alltså det åndamål, som skulle uppnås genom huset Lakeman, de Rumigny Co. i Maj 1848. Kort derefter utvidgades firman derigenom, att Chal upptogs i densamma, och den fick derpå det ytterligare uppdraget att emottaga varor och konsignationer från franska köpmän och fabrikanter, för att derigenom vinna deras sympathier får det franska konungahuset. Nu afsändes cirkulårer till vissa franska hus; man hyrde en kontorslågenhet, hvarest generalen dagligen var tillstådes, och de kunder, som infunno sig, förestålldes i nårvaro af Fakeman Co. för ex-kungen i Claremont. Huruvida srmans-politiska-åndamål uppnåddes, år icke upplyst, men i dess merkantila egenskap hade den så liten lycka, att den bragtes i nödvändighet att cedera, och det var på grund af en viss, i hufvudboken besintlig fordran på familjen Orleans, som Lakeman, den ende af firmans medlemmar, som kreditorerne kunde komma åt, nödsakades afgifva ofvananförda förklaring. Vi äro lika litet beråttigade, som tillböjligeanmärker Times, att beteckna detta märkvärdiga beteende annorlunda, ån som en småaktighet af en person, som för 3 månader sedan hade varit nåstan oinskrånkt herrskare åfver ett af de största konungariken i verlden. Det var ganska naturligt, att den omståndighet, att en man uppköpte sina egna skuldsedlar till 60 proc, i en konkursdomstols atmosfer betraktades som ett exempel på ett något tvetydigt nåringsnit; men i betraktande af de mindre behagliga utsigterna får Paris i Maj 1848, tvifla vi mycket, om icke de fleste af både det kongl. och de adliga husens kreditorer med begårlighet skulle hafva emottagit en kontant liqvid af 60 proc. Dessutom år det icke lått att se, hvari de egendomar, som exkungen belånade hos hrr Baring för anskaffande af medel till uppköpandet af sina skuldfårbindelser, skiljde sig från de hypotheker, som med grund kunde antagas vara stållda till såkerhet för skuldförbindelserna, når dessa utfårdades. Det herrskade, såsom bekant år, en stor förvirring emellan orleanska husets kungliga och personliga besittningar och förbindelser, och det år icke mer ån rått och tillbörligt att inrymma de tvifvel, som i detta hänseende kunde göra sig gållande, så stort inflytande som möjligt.vi kunde vara temligen tillböjlige att söka nycklen till dessa planer i den der spekulationen att på ett äkta krämaresätt kalla Frankrike tillbaka till sin trohet och sina pligter. Men tanken, att på detta sått drifva handel med sin kronas ståd kunde nåppeligen hafva fallit någon konung in, som icke sjelf någon gång varit skattdragande och senare undertecknat kontrakter med lårftskramhandlarne i sin hufvudstad. Hvarken Carl eller Jakob Stuart tänkte någonsin på att negotiera en restauration medelst en kommissionsagentur i Haag eller St. Germain. Men Ludvig Philip kånde sina kunder vål, ja båttre ån någon annan konung före honom, ty ingen annan har sjunkit så fullståndigt ned på deras ståndpunkt. Detta ovanliga exempel på kongliga intriger tjenar i hög grad att belysa hans karakter; individens instinkter visa sig i hvarje rigtning. Utan att vara aldeles blottad på kungliga egenskaper, var Ludvig Philip dock ingalunda begåfvad med någon egentlig själsstorhet. Han hade haft både skada och gagn af motgången, och då han nnder sitt liss mångfaldiga vexlingar nödsakades spela kung, er.or han icke mindre olågenhet ån fördel af att så långe hafva varit skolmåstare. Tidigt van vid umbåranden och förlågenheter och af sina naturliga anlag och af nådens hårda lag bragt till att begagna fattigdomens och landsslyktens utvågar, grep han, då han på det sista stadium af sitt vidunderliga lif plötsligen försattes till sin ungdoms skådeplats och lädelser, med instinktmåssig lätthet till sina