med frukt, söm Martha, alltid en god och uppmärksam vån, hade gifvit henne på hemfården. Allt hvad hon nu sade var fullkomligt sannt. Men orsaken hvarföre Gilberta gått så långsamt var, att det var just på denna våg till la Rochelle, som hon Sett Arthur första gången. På denna våg, der hon drömt sig lyckan att vara ålskad af honom, var det så ljust att dröja vid minnet af denna lycka. Det dåliga vådret kunde icke förstöra dessa dyrbarå och heliga gångstigar; stormar som skakade trådens srenar, vattnet som indränkte mossan derpå, förändrade ingenting i deras behag för henne; ty för henne var det ånnu alltid samma ljufva ångor från bl omstren, samma behag i perspektivet, emedan hon vid hvarje steg återfann ett minne af Arthur. Hysarföre kan ni icke i morgon komma till er väns bröllop? frågade Lambert henne. HIon teg, och Lambert tänkte med bitterhet: Hon trifves icke mer ibland unga oskyldiga flickor, som troget älska en hederlig man, med hvilken de vilja förena sig vid altarets fot. Han återtog med någon strånghet: — En vån, borde ni vål anse som det kåraste på jorden. — Min goda Martha, svarade hon leende, ja, visserligen älskar jag henne högst. Hon sade verkligen sannt, ty kårleken till Arthur stod så högt öfver allt annat i hennes sjål, att hon icke betraktade den såsom tillhörande jorden; och efter denna måktiga kånsla, sammanblandade hon alla sina öfriga svaga för de andra. En tystnad inträdde. Lambert led som en martyr. Gilberta, begåfvad med ett obeskrifligt behag, utöfvade ett stort inflytando på honom; han kände huru förlåtelsen vibrerade i hela hans varelse och smäningom uppsteg till hans läppar. Om det endast handi I I