Korrespondens från Skåne, Koleran bar upphört, och alla spårrningar åro fördenskull åt fanders. Vintren låter oss mellanåt förnimma en och annan flåkt af sin kalla ande, under det att understundom stormarnas envåldsmakt herrskar och molnen nedgjuta sina ymniga sluida öfver den skånska gyttjan och de i en bändlig mjuk substans gungande skänska landsvågarae, alla andra ofarbara vågar, nota bene, att förtiga. Det år således en i flera afseenden intressant tid; först att man blifvit befriad från den orientaliska despotens bojor med alla dess tillbehör af cernering, chlorförgiftning, sundhetspass och andra ånnu vårre skyddsmedel emot en miasma, hårledd af tellurolunarisktkosmiska inslytelser. Man har på vågar och stigar blifvit en så till sägandes fri man, ehuru detta just icke vill såga mycket då dessa vå gar och stigar genom klimateriska förhållanden äro beständigt försatte i ett sådant skick att ingen kan på dem fårdas. Skåningen kan derföre i fred och ro sitta vid sin grötgryta, under det stolta medvetandet att han, fastån han verbotim kan utropa: hic stamus in stercore, likvål år en rusticus liber. Ty om också man hår liksom öfverallt i riket, 1 söljd al orimliga författningar arbetar på att allmånneligen blifva inhysesbjon, så år detta numera vår enda nationalstolthet, att vi med tiden hafva utsigt att blifva en hyperboreisk koloni af backstugusittare, hvilket också år en ganska passande vårdighet för afskomlingarna af de gamle hippomolgerna. Visserligen har fäsjukan åter yppat sig i Verums eller enligt den Posseeska fördanskade dialekten Verums socken i norra Skåne, till stor fara för många af de skånska oxarna och sårdeles för de unga af blodet d. v. s. för de ungnöt, som hafva tillkommit genom kroasering med ådlare racer. Men å andra sidan blir denna fruktan betydligen förminskad, å man vet att det egentligen år yrfån, som dominera de skånska betena och att månget verkligt nöt skulle anse det får en stolthet att med en af våra possessionater kunna pathetiskt utropa: -Mine herrar, jag var den förste som hade såsjukan i Skåne.Emellertid äro kreaturspriserna nedtryckta och man fär se hvad de snart åter upplefvande marknaderna kunna åstadkomma. På fårskt kött lår det i ståderna hela efterhösten varit ett ordentligt röfvarepris (1: 8 å 1:16 rgs pr lisp.). Efter vål undfången förplågning af detta lifvets och synnerligast af Skånes goda sitta vi egentligen med pipan i mun (ty för att tala i parenthes har tobakskulturen äfven hunnit hit) försjunkne i ett ljuft delirium, täånkande nemligen på huru vära riksdagsmän månde slå sig ut. Stackars gubbar, de så midt i