Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1850, sida 1

ket, förenadt med de bittra och siendtliga tankar, som fört honom till detta ställe, uppsyllde hans själ med djup smärta. Med ryggen stödd mot en marmorurna, och med korslagda armar stod nan en lång stund försänkt i dystra betraktelser, då han genom de öppningar som slingerväxterna bildade, från andan af parken såg en ung flicka komma, hvars fårsta asyn kom hans hjerta att håftigt klappa, innan han ännu kunde igenkånna henne. .... Vid nårmare betraktande igenkånde han Gilberta, sin syster, hvilken han endast sett en gång förut och alltid så högt hade ålskat. Hon höll en liten kartong i handen och nårmade sig till en bånk der tvenne allter stötte tillsammans. Lambert trodde, att hon ärnade arbeta i den del af parken, som var upplåten åt allmånheten. Han såg henne fullkomligt genom löfven, utan att hon kunde blifva honom varse, och han tackade himlen för den håndelse som fårt den unga flickan till detta stålle. Sedan han försökt allt för att en enda gång få sc sin syster, kunde han nu efter behag studera bennes drag, hennes rörelser. Intrycket af tankan på hans landsförvisning gjorde denna omståndighet ånnu lyckligare: det var ju att plötsligt från den djupaste landsflykt, återkomma till Frankrike och till sin ålskade syster. Den stackars flyktingen erfor en blandning af sorg och outsåglig sällnet vid sidan af denna syster, som oupphörligt varit ett föremål för hans tankar under hans långa marscher; och som han uti sin inbilining föreställde sig huru hon våxte och utbildades; medan hon, så ung ånnu då kri estrumpeten kallade honom bort, utan tvifvel redan glömt honom; slutligen denna syster, som icke mera egde någon bror. Gilberta, som nårmat sig med brådskande men råd