Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1850, sida 1

— Må då verlden förstöras! — För tusan! hvad du år häftig! — Ja, om en mångd varelser dagligen skola födas till lifvet, för att framslåpa det i hunger och elånde, och nedstiga i grafven utan att hafva smakat en enda af jordens herrliga frukter, så gifs det ju intet lif får dem ... likaså gifves det inga lyckliga dagar, inga lugna nåtter får menniskovånnen som evigt ser sina bråder lida och tråna bort. . . . O det vore mycket båttre, om hela jorden såtersjönke till sitt ursprungliga intet. — Må göra då! Uen, nej! Så har icke Gud beslutat. . . Når jag betraktar denna oordning på jorden, når jag ser så mycket elånde å ena sidan, så mycken onyttig rikedom å den andra, tyckes det mig som om himlen mulnade. . . Jag hoppas och våntar, utan att veta når den skall kom ma, en båttre tid får menniskorna, en klarare sol åfver den då lyckliga jorden. — Det behöfs ju endast vålgörenhet för att tillfredsstålla dina fordringar... . gif almosor! (Forts.) i