Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1850, sida 1

wycket mindre gilla, ån om det handlade om att bortslösa dem på en dyrbar håst eller en mäåtress. — Jag fruktar, all jag gissar det, sade hr Pontarlier, rynkande ögonbrynen. — Nå vål, min far, gissa! — Ditt hemliga sållskap. .... — Behöfver sammanskott af sina medlemmar; ja, min far. — Och jag skulle gifva penningar dertill! utropade hr Pontarlier, resande sig upp. Jag skulle understödja djefvulska komplotier, som slutligen skulle ruinera, ja, döda mig! — Lugna er, min far! — Lugna, ja ... det år lått sagdt . . . når du vill att jag skall uppofsra sex tusen Franes! — Vi, min herre, sade Goubin lifligt, åro når som hellst fårdige att offra våra lif. — Ni också!...jag anade det... Ni hår till det der sållskapet. . .. — Nattbråderne. — Hvilket otåckt namn!... Jag har hårt ö talas om Carbonari. Det år precist det samma. — Ja... Carbonari, Nattbråder . . . begge namnen åro verkligen svarta som fan. . Och hvad vill ni då egentligen, oi nattbråder? l I I I I Ii