Bidrag till Årbetareassociationernas historia. Allmånna opinionen har, sedan några år gjort stora, ja mårkvårdiga framsteg, men huru förunderligt! det år ej de så kallade båttre klasserna, som visat sig mest upplysta, mest verksamma för framåtskridandets sak, som hafva gått långst på det godas våg. Nej, folket, de på samhållets lågre trappsteg stållde individerna, de egentliga arbetsklasserna, gå med hastiga steg till det stora målet, elåndets afskuddande. Men hvadan kommer det sig att denna samling af menniskor i buldan, som ej en gång får såtta sin fot på den rike man. nens matta, kunnat uppfatta sin stållning, kunnat gå framåt, utan ledningen af sina patroner? Jo folket var ej uppfådt uti och ej genereradt af denna massa villfarelser och falska idter, som vidlåda herreklassen. Folkets praktiska förstånd, har vid första ögonkast sattat och begripit de ideer, på hvilkas utvecklins det skall höja sig bäde i egna och öfriges öson. Med jättesteg trädde folket sörbi den lärde ekonomen, den grånade politikern, och hann associationen. Folket insåg nemligen genast att sammanhållighet och förening emellan dess medlemmar, var det enda som kunde rådda deras förmögenhet, arbetet, från ott förslafvas och underkufvas af patronernas, benningen. — Men det fördjupade sig ej uti undersökningar om arbetet eller kapitalet hade största inflytande på nationalrikedomen. Arbetarne sågo lika så lått att de voro beroende af kapitalet, men ock omistlige för penningen, der den skulle blifva något, d. v. s. zöras fruktbar, som den knappa måltiden, de no OSOOERERERERE I l I 4 i i