u esallning till öfverråtten i Hanau att använda ståmpladt papper och i vidrigt fall hotat hvarje medlem med 15 å 30 mans inqvartering och vid fortfarande tredska med förstärkt inqvartering eller att bli stålld inför krigsrått. Den första hotelsen har redan satts i verkstållighat. Till upplysning får kanhånda nåmnas, att hessiska domstolarne, till följe af ståndernas skattevågran, icke begagna statens ståmplade papper. Rastadt år nu definitift utrymdt af Preussarne. De till Kurhessen ytterligare beordrade förbundstrupper hafva tills vidare fått kontraorder, emedan stor brist på lifsmedel börjar yppa sig i de ockuperade distrikten. Hamburgs senat vill nu icke långre tillåta de offentliga uppmaningarne till deltagande i det frivilliga lånet för slesvigholstein. Man fåster sig mycket vid, att Slesvigholstein alls icke nåmnes i preussiska throntalet, och drar deraf den slutsatsen, att Fredrik Wilhelm IV har åndtligen tagt sin hand från sina skötebarn, Slesvigholsteinarne. haiern fortsåtter sina rustningar i stor skala. Ur Minchen utvisas alla litteratörer. FRANKRIKE. Hela Österrikes intråde i tyska förbundet synes vara lika mycket en stötesten för Frankrike som för England. Man börjar fundera på om det icke vore båst att tyska förvecklingarne utreddes å en kongress af stormakterna. Till Paris skall hafva ankommit tvenne poter, en rysk och en engelsk, af hvilka den förstnåmnda uttalar sig emot Österrikes Öfvervigt och den sistnåmnda garanterar fredens uppråtthållande. Monslören offentliggör en lång förteckning på domar fållda Öfver pressförbrytelser, hvaraf följande tvenne exempelvis torde förtjena anföras. Raoul Bravard har för tvenne demokratiskt-sociala sånger dömts till 5 års fångelse och 6000 francs böter. Ledru Rollin har in contumaciam för en artikel i le Proscrit dömts till 1 års fängelse och 3000 franes böter. ENGLAND. omdömet om franska presidentens budskap utfaller mycket olika, allt efter opinanternes olika politiska åsigter. I allmånhet har det icke gjort något godt intryck i England, att Louis Bonaparte skrutit med en mångd kommunala embetsmåns afsåttning af regeringen. Engelsmännen tåla aldrig något ingrepp af regeringen i kommunernas angelågenheter. l Både i London och Manchester ha öppnats sSubskriptioner för de afskedade hessiske ossicerarne. Den af päfvens religiösa tilltag föranledda gagitationen har redan ur tidningsspalterne och talarestolarne i solksförsamlingarne nedstigit på gatan. Pastorn i den sashionabla kyrkan S:t HBarnabas i London och hans vanliga åhörare kalla sig visserligen protestanter, men höra i I sjelfva verket till Puseyiterne eller en annan Sekt, som folket anser för Jesuiter. Den 17 dennes företog en skara af flera hundra, såsom det uttryckligen anmårkes, vålklådda perSoner under gudstjensten ett angrepp på kyrkan. Under ropet: -Inga hemliga papister, ned med Puseyiterne!-inträngde angriparne I i förgården, och de der posterade poliskonstablerne — ty polisen hade fått nys om saken — hade all möda att försvara sjelfva ingången till kyrkan, tills en högre polistjensteman anlände med betydlig förstärkning af. manskap och efter något handgemäng skingrade den under tiden till tusentals personer uppsvållda massan. En man arresterades Som ledare och instålldes påföljande dagen inför polisråtten i Westminster. Han blef dock icke allenast frikänd, utan domaren uttalade äfven med rörd stämma i domen sina tankar om ; puseyim, hvilka voro ingenting mindre 4) smickrande får sekten. Denna utgång afloc kade de talrika åhörarne — tvärt emot en