igheten nu, såsom alltid, år djupt religiös b ch kan icke vara annat; och just emedan len år religiös bekämpar den påfven, den yttre formen, skuggbilden af religionen, icke religionen sjelf. ben beskyllning för irreligiositet, för ett absolut förnekande af hvarje auktoritet, som såres demokratien, år hådanefter ovårdig en hvar, som med en opartisk blick vill betrakta dess renaste och kraftigaste uppenbarelser. Vi stråfva alla att åt verlden förvårfva en auktoritet; vi önska alla slutet på en kritisk period, i hvilken utaf de tvenne kriterier på sanningen, hvilka gifvits oss af försynen — medvetandet hos menskligheten och medvetandet hos individen — det endast återstår det sistnämnda. Vi fordra ett förbund, en gemensam tro, en uttolkare af Guds Jag. Men för att detta förbund må varda religiöst, för att våra egna sjålar må varda en borgen för dess iakttagande, år det nödvåndigt att det frivilligt antages af vårt eget samvete. Får att denna auktoritet må varda vårt lifs ledstjerna, år det nödvändigt att den skall hafva tro på sig sjelf, att den skall vara lösen till enhet, oaslåtligt framåtskridande, sanningens uppdagande. Och vi såga, att, i våra dagar, päfvedömet icke eger någon af dessa karakteristiska egenskaper, som kunna göra det heligt och fruktbårande. Kopet efter I frihet, hvilket har höjts ibland folken, år ett rop efter emancipation från den döda formen — 2— — — af en auktoritet, hvilken år ett hinder för den nya auktoritet, som varder kommande. Hvarje stor revolution år signalen till en utnött makts förintelse och till början af ett annat vidtomfattande lif, som egnar alla sina manisestationer åt elt jemt och fredligt framåtskridande. Hvarföre uppstod icke nägon i franska nationalförsamlingen och sramställde frågan för hr Montalembert i dessa ordalag? Uvarsöre höjdes icke en enda röst och sade till honom? -Era argumenter åro ihåliga och tomma; ni diskuterar det som var, — — icke det som år. päfvedömet år dödt, förqvåft i blod och dy; dödt, emedan det har förrådt sin mission af beskydd åt de svage emot förtryckarne: dödt, emedan det för tre och ett halft sekel sedan har prostituerat sig dådt, emedan det har förnekat menniskans Galileo, filosofien i Giordano Bruno, den kyrkliga reformen i Johan Huss och Hieronymus af Prag, det politiska lifvet genom ett anathema emot folkens råttigheter, skåndat det borgliga litvet genom Jesuitism, inquisitionens fasor och dess fårderfliga exempel, familjelifvet genom bikten förvandlad i ett spionerisystem, och genom den tvedrågt det åstadkommit emellan föråldrar och barn, syskon och makar: dådt, för furstarne, genom westphaliska freden; dådt, för folken, med Gregorius IX 1 1378 och schismens begynnelse; dödt, för Italien, sedan 1530, då Clemens VII och Carl YV, påfven och kejsaren, undertecknade en skändlig öfverenskommelse och utsläckte i Florens den sista lifssgnistan af Italiens frihet liksom i dag, J han försökt att utslåcka den uppfladdrande flamman af dess frihet i Rom; dådt, emedan folket har rest sig, emedan Pius IX har flytt, emedan massan förbannar honom, emedan samma mån, som för 15 år sedan bekåmpade presterna i Voltaires namn, ny under hyckleriets mask försvara dem, emedan J och de edra sörsvaren dem, med intolerans och vapenmakt, och förklaren att påfvedömet och friheten icke kunna existera vid sidan af hvarandra! J utmanen Victor Hugo, att nåmna en ide, som har 18 århundradens dyrkan. Det år den ide, som J förklaren oförenlig med päfvedömet, och — Bea mm 2— n oraftan hvar. med furstarne; dödt, emedan det, af sjelfviskhet och alla de fördersvade, hycklande och skenheliga hofven till behag. för andra gången korsfsåst Christum; dödt, emedan det har utsalat troens ord, hvilka det sjelf icke trodde; I fribet och våra odödliga sjölars vårdighet; ddt, emedan det har fördömt vetenskapen i — — — —