————————— En ed, som svuren vid Kristus och dolken, förbundo alla dem, som kände hemligheten af företaget, att bevara den vid äfventyr af lifvets förlust. En enda af de invigde hade genom sin frånvaro undsluppit denna högtidliga förbinI delse. Det var vicomte Arthur dOberon. Hårigenom ådrog han sig starka misstankar om sin trohet. Några ibland de ifrigaste Carbonari, ibland hvilka åfven Lambert var, ansågo, att han endast genom denna frånvaro borde förklaras för förrådare mot den heliga saken, och såsom sådan förföljas af det hemliga sållskapets auktoriteter, hvilka utöfvade rättigheten öfver lif och död. Bories och Baradere påstodo dock att vicomte dOberon, innan han underkastades denna dom, borde kallas, för att redogöra för sin brottsliga frånvaro och, om möjligt var, råttfårdiga sig. De uppdrogo åt Lambert att i deras namn uppsöka och utforska den uppstudsige brodern. Det återstod nu blott några få dagar till resningens utbrott. En af dessa dagar skulle egnas till en afskedsmåltid, som Carbonarismens officerare gäfvo åt Bories och andra underofficerare, hvilka voro de första emissarierna för företeget. Sedermera skulle man