Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1850, sida 2

D ————— — — — — — och det var nödvåndigt att kalla någon till hennes bjelp. Men hår håll en egoistisk kånsla vicomte dberon tillbaka! Då den unga flickan återkomme till sansning, skulle hon måhånda kunna fålla några oförsigtiga yttranden, och ett enda ord som upptåckte hans förhållande till regeringens fiender vore tillråckligt att stöta honom ut ur hans egen familj, hvars monarkistiska fördomar gingo ända till fanatism... Arfvet efter en onkel, ett lysande parti och en hel framtid, hvaraf denna angenåma afton gifvit honom en försmak, uppstållde sig som måktiga hinder för hvarje oförsigtighet. Arthur nedlade den unga afdånade flickan på sin sång och slösade på henne all den omsorg som stod i hans makt, utan att våcka någon i huset. Han upplöste de band, som tryckte hennes fina kropp, tvåttade hennes blessyr och ståmde blodet, som ånnu rann utför hennes tinningar och hals... Då han mårkte den dödskyla som nåstan håmmade hjertats slag, tryckte han henne emot sig, för att åter uppvårma henne och återkalla henne till lifvet. Gilberta vaknade i Arthurs sköte. Vaxljuset, ståldt på en byrå bakom den unge mannen, framstållde honom i en halfdager. Han satt på sängkanten, uti den öpp