Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1850, sida 2

ning som bildades af de uppfästade purpurF fårgade sidengardinerna. Spegeln öfver byrån afspeglade allt det inre af den unge mannens eleganta och vållustiga sofrum. Cilberta hade ännu icke återkommit tilll minne af denna aftons tilldragelser. Då hon såg sig på detta så praktfulla stålle, som hon icke igenkände, och uppehällen af Arthurs armar, trodde hon sig drömma eller? vara förflyttad i en annan verld. Når Arthur upplåste den unga sickons Ulädningslil, hade han derinnanför funnit sitt portrått, omsorgsfullt doldt. Om Carbonari-kortet också hade tagit honom ur hans första villfarelse angående det motiv som fört Gilberta till parken vid hans boning, så mårkte han dock nu, att denne unga flicka, alltför ådel att uppsöka honom endast i hopp om att få se honom, likvål för honom hyste en liflig och stark böjelse, och att hans aning att vara det lyckliga föremålet icke bedragit honom. Under intryck af denna tanke, antogo hans omsorger för den unga flickan en ömmare karakter. ö Forts.)