Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1850, sida 1

—— — — ————— likasom om de varit egnade henne, men på Samma gång sönderslitit hennes hjerta. Då qvadrillen var slut, satte sig Arthur till pianot. Han hade en klar, ljuf och vibrerande röst, samt sjöng med mycket uttryck. Han våckte flera gånger denna plötsliga förtjusning, som uttalar sig uti afbrutna, sympatetiska och holfhöga utrop. Men under det han skördade detta låtta salongsbifall, kånde Gilberta hela sin själ svåfva på sina låppar!... I detta ögonblick afslöjade sig ändieligen för henne hemligheten af hennes sjåls innersta tankar, dråmmar och ångslan. . .. Hon hörde att hon ålskade Arthur dOberon, och rysande, krossad, ufgjöt hon en flod af tårar. Ännu en stund dröjde hon på sin plats, lutande den brånnande pannan i sina hånder, emedan hon icke mera vågade kasta en blick i salongen; men då hon slutligen hårde steg på terrassen skyndade hon genast från sitt gömstålle. En tjenare nalkades, likvål ingen af dem, med hvilka hon förut talat. Hon bad denna betjent hafva den godheten att såga hr dOberon, att någon våntade honom sör att lem na honom ett vigtigt bref. Hr Arthur, sade betjenten, har nyss gått upp på sina rum, för att såka ett album, som