Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1850, sida 1

—— — — Men hennes oro ökades ånnu mer, då hon af de nårvarande personerne hörde den unge mannens namn, Arthur dOheron. Det var således honom denna beskickning gållde. ... Hon ryste får det fel hon varit på våg att begå, genom att lemna det hemlighetsfulla kortet till en fråmling, och måhånda en fiende! Ty utan att ega någon beståmd kånnedom om de partier, som delade Frankrike, slöt hon, af de få ord hon nyss hårt, att den gamle royalisten icke kunde vara i något hemligt förstånd med Raoulx och hans kamrater, hvilkas språk var så olika, då deremot Arthur dOberon, som från sin ankomst visat sig känna de unge underofficerarne i la Rochelle, såkerligen var den man till hvilken hon borde onförtro sig. Hon borde således afvakta ett gynnsamt ögonblick att utråtta denna kommission; och denna tid afvaktade hon med djup rörelse och oro. XIII. Arthurs rum. Athur dOberon, den gamle emigrantens nevö, kapiten dHerbiers och advokatan Mar