Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1850, sida 1

Iill Götheborgs arbetare. (Insåndt.) Insåndaren af dessa rader har långe önska se en arbetareförening organiserad åfven Götheborg, ehuru han ej sårdeles förundra sig ölver, att inga förberedelser till en sådar under nårvarande förhållanden blifvit gjorda, då farhågan för koleran hindrat alla samqvåm. Men då detta hinder numera upphört, vore det skål, att några för arbetarens upplysning nitålskande personer förberedde en sådan I stiftelse, hvarigenom för arbetaren kunde uppstå ett bildande och nyttigt tidsfördrif. Äurpbetare! Såkerligen finnes det flere bland eder, som inse och uppfatta fördelarne af en sådan förening, hvarinnom tidens vigtiga frågor kunna skårskådas och afhandlas. Jag vådjar till eder sjelfva: Skullen j ej vilja medverka till realiserandet af denna idä? Det fordrades att personer med kunskaper och, framför allt, fria åsigter, stållde sig i spetsen för företaget; men sådane sakna vi ju icke, som offentligen försåkta arbetarens sak, och dessa skola såkerligen ej undandraga oss sin medverkan. Arbetaren börjar få insigt om sin ställning och önskar lyfta sig ur det slafviska, det intetsågande låge, hvaruti han befinner sig. Denna insigt år ånnu dunkel hos mångden, men på det att den må kunna komma till klarhet, fordras upplysning; och bibringandet af en sådan upplysning skulle blifva ett vårdigt syftemål för föreningens arbete och stråfvanden. Fordrar arbetaren politiska råttigheter, måste han innehafva bildning och upplysning, hvarförutan alla hans anspråk förfalla. Tråden derföre tillsammans, j arbetare, och söken att förskafla eder denna bildning, genom utbytande af edra åsigter och genom upplysning af kunskapsrika mån, som såkerligen skola råcka eder en hjelpsam hand, och hvad j ej sjelfva skörden af edert arbete, skall blifva till nytta för efterkommande. J mån, som riljen ett upplyst folk, blifven ett stöd för en sådan förening och söken för dem lätta vågen till kunskapens tempel, och om j icke genast finnen lönen, ; misströsten ej; framtiden skall gifva er den och efterverlden vålsigna ert patriotiska nit. Arbetaren vill framåt; men huru många ega tillgång att låra något? Det år alltid en pligt för dem som ega kunskaper, att förhjelpa de mindre kunniga till upplysning. Det torde icke uteblifva, att företaget från ett visst håll blifver utskriket såsom revolutionärt och samhållsomstörtande, men genom — —