Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 november 1850, sida 1

Inrikes Nyheter Stockholm. Kongl. Maj:t har, under den 9 innevarande månad, utnämnt: vid Första Lisgrenadier-regementet: till Under-Låjtnant, utexaminerade kadett-korporalen Emil Victor Segersteen; vid Götha Artilleri-regemente: till Under-Löjnanter, Sergeanterne Emil Brynolf Ericsson, Henrik Nyberg och Axel Axelsson Uggla; vid Jönköpings regemente: till Kapten, Förste Låjtnanten Anders Gustaf Pius Hebbe; till Löjtnant, Under-löjtnanten Fredrik Magnus Berencreufz; vid Westgötha-Dahls regemente: till Under-löjtnant, Furiren Carl Ferdinand Johan dOrchimont: vid Westerbottens Fältjågarecorps: till Major, Kaptenen och Riddaren af Kongl. Svårds-orden Frans Franzen; vid Kalmare regemente: till Under-löjtnant, utexaminerade kadett-korporalen Friherre Claes Fredrik Hugo Kaab; vid Wermlands regemente: till Under-löjtnant, utexaminerade kadett-korporalen Fritz Gustaf Otto Emil von Axel -on; vid Jemtlands Fältjägare-regemente: till Kapten i regementet, Löjtnanten och Regementsqvartermåstaren Christian Aspegren; vid Södra Skånska Insanteri-regementet: till Kapten och kompani-chef, Kaptenen i regementet och Regements-qvartermästaren derstädes Carl Alfred Wästselt. Samma dag har Kongl. Maj:t, uppå gjord ansökning, beviljat Förste Löjtnanten vid Wermlands regemente Axel Reinhold Geijer afsked ur krigstjensten. Vid Akademiens får de fria konsternas sammantråde den 31 sistl. Augusti valdes och kallades: till inrikes ledamot: norske landskapsmålaren Hans Gude, samt till utrikes ledamöter: direktören vid kongl. danska Konstakademien, statybildhuggaren V. Bissen, professoren vid samma kongl. akådemi, historiemålaren W. Marstrand och danske bataljmålaren Jörgen Sonne. Landsorten. NORRKÖPING den 20 Nov. Sistl. söndag, kl. emellan 7 och 8 på -morgonen, YPpade sig vådeld i ett vid Drag belåget, fabrikör Chr. Lenning tillhörigt, tvåvånings fabrikshus, uppfördt dels af tråd, dels af korsvirke med tegel. Elden, som utbröt från en öfver byggningen belågen s. k. ramvind, rasade der med stor håstighet och uppbrånde en mångd till torkning inlemnadt, sårgadt bomullsgarn, samt slere klådesstycken jemte ett parti ull. Efter en timmas ansträngningar blef man så mycket herre öfver elden, att den största faran kunde anses öfverstånden. Släckningen fortsattes sedan oafbrutet och med den lyckliga påföljd, att icke allenast ett par nårstående trådhus råddades, utan åfven det brinnande, å hvilket endast vinden, med hvad deruti befanns, förtärdes af lågor— UVE SLm 3