Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1850, sida 2

nämnde med uttryck af ytterligt missnöje, förorsakadt af sömnen, som sörstörde hans förslager; den andre med ett uttryck af grym glädje. Hvad är nu att göra? sade Raoulx, huru skall man kunna gräla och slåss med en menniska som sofver? Och han kastade håftigt värjorna, som han bar, på sanden. — vänta bara! sade Lambert. — Tills han vaknar?..., då blir det för sent. I — Han vaknar ej... han har druckit opium. — Huru? — Jo... jag blandade opium i drycken, som jag hade i denna flaska. — Men hvarföre det? ... i hvilket åndamål? De tvenne nattbröderne tystnade plötsligt. Rutel uttalade under sömnen några afbrutna ord. De lutade sig ned till honom och sökte att, med sammandragna ögonbryn och återhållen andedrågt, uppfatta det obeståmda mumlet af förvirrade ord. (Forts.) Re n———