Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1850, sida 2

att herrska öfver andra? Om han undantagsvis skulle vara rättvis och upplyst, med hvilken råttighet beröfvar han mig friheten att efter eget behof öfva mina krafter och min dygd? Hvilken råttighet har han att vara min ledare, att underordna mitt förstånd under sitt? Skulle den gudomliga intelligensens gnista, som lyser i mitt hjerta förlorat sin gudomliga egenskap, derföre att han åfven eger en sådan gudaskånk? Nej! nej. Menniskans första behof år att andas, ett moraliskt våsendes första behof år att vara fri: konungen, en representant för förtrycket, den ett helt folk påtvingade lydnaden, år således det största onda på jorden. Att upphäfva en sådan makt, utan mord, utan våld, år att tjena både Gud och menniskor. Då den olycklige Bories uttalade dessa ord, bar måhånda nattvinden dem ånda till foten af thronen, och från detta ögonblick var hans dåd beslutad. Ännu långe äterljöd den underjordiska hålan, der insurrectionen prisade sig sjelf, af varma samtal och håftiga utrop. Den dystra grottan vidgade sig, i kraft af det illusoriska minnet, till en vidstråckt theater med militåriska marcher samt scener af strider och åra. Enthusiasmen uppehåll de unge carbonari, i brist af annat stöd... de firade några stunder af