Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1850, sida 2

uppå sköåitde reqvisition, tillhandahålla. Hvad hade icke kunnat utråttas med dessa penningar om de, i stället att utkastas på spårrningar som likvål icke förmått utestånga koleran, hade blifvit anvånde för andra båttre åndamål? Till Örebro Tidning som långe hållit sig rak i representationsfrägan nödgas vi nu utropa liksom nyligen till Aftonbladet: Åfven du Brutus! Efter en på Najadiskt vis gifven broderlig förmaning till Handelstidningen att med mera varsamhet och beskedlighet föra polemikens glafven, yttrar sig Örebro Tidning på följande märkliga sått: Vi hafva en gång, i vår ångest öfver möjligheten att förslaget skulle gå igenom, uppmanat bondeståndet, att af alla krafter motverka detsamma. Såsom sakerna deremot nu stå, då man ser de konservative bereda sig på ett motstånd, hvars utgång ej kan vara oviss, kunna vi ej neka till, det vi icke utan det djupaste obehag kunna se, att de verkligt liberala skola i viss mån arbeta de konservative i hånderna. Ehuru vi får vår del aldrig tvekat i valet mellan det efter vår båsta öfvertygelse råtta och det politiskt kloka, så hafva vi dock, med den våndning sakerna tagit, genom de konservatives förberedelser, börjat frukta för att understödja dem. Då dertill, sedan alla representanter nu åro valde, frågans asgörande ligger i deras hånder, och det derför föga båtar att agitera opinionen får eller mot, synes des oss, att de liberala både kunna och böra hålla sig i en uppmårksam iakttagelses systnad. De kunna, såsom sagdt år, föga verka för saken, och om de kunna det, böra de ej ådraga sig ansvaret, att hafva verkat gemensamt med de konservative. Det år derföre vi längesedan uttalat, det vår äsigt numera år den, att de liberala stånden ej böra förkasta förslaget, utan att detta må blifva de två första ståndens ensak.Det år verkligen kuriöst att se med hvilken ifver vårt lands spärrister oupphörligen söka försvara kolerans smittbarhet, får att derigenom få anledning att fortfara med de ålsklige karantånsinråttningarne. Det tjenar till intet att gång efter annan, såsom Handelstidningen gjort, antaga och medgifva att koleran kan smitta genom vidröring, ty så snart man sedan åberopar erfarenheten och visar, att sjukdomen, oaktadt sin så beskaffade smittbarhet, icke med karantåner och spårrningar kunnat utestångas, så, i stållet att förklara dylika erfarenheter, ropa spårristerna ånyo i korus: koleran smittar! smittar ovillkorligen! smittar horribelt! Detta år nu, som hvar och en lått finner, icke svar på tal; men sådant genera icke herrar spårrister. Upplyser man dem om flere kånda fakta, sådane som att koleran kom till Malmö oaktadt karaniånen till sjös, att den kom till Gätheborg och Wenersborg oaktadt spårrnin. 8 2 , gar både till lands och sjös, att spårrningarne ej kunnat hindra henne ifrån att besöka Åmål, flere afstångda dar hår i vestra skärgården, Gottland, Öland, Dåderhultseik och Ronneby m. ssstållen, så svara de: -ja det tro vi rasande vål, men hvad år orsaken till detta? jo handeln, kråmeri-intresset, lurendrejeriet o. s. v. Kunde man blott hålla dessa oroliga elementer i styr och ofelbart afbryta all kommunikation, så skulle man få se, att våra teorier hålla profvet.Visar man då att detta år en orimlighet, att absoluta afspårrningar icke låta sig utföra i ett civiliseradt och någorlunda befolkadt samhålle, och att det vore mycket båttre att anvånda de kapitaler, som förslösas på spårrningar, till förbättrande af de sattiges belägenhet; så såga de: det år icke värdt att Ni, som äro köpta af handelsintresI set, tala om de fattiges stållning; det år just vi spårrister som vilja skydda de fattige. Ni må ej inbilla Er att vi för våra personer åro fega eller att vi frukta dåden. Nej gubevars. Det år de arbetande klasserna vi vilja bevara och understödja.Anför man då talrika och lysande exempel på, huruledes det just år ickeRENEE — LL ——— i