Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 november 1850, sida 1

Ja, ja! ropade man, eröfringens fana på krigets skatter. Sedermera, återtog Bories, skall en skyldtvakt stådse hålla vård åfver detta rum, det vill såga, att en af oss alltid skall qvarblifva på denna hed, får att vaka öfver vår rustkammare och vara fårdig att mottaga och genast kommunicera eder alla den signal till uppbrott, som kommer att såndas hit. Nattbröderne förbundo sig, att vid nåsta sammankomst uppgifva antalet af de gevär och qvantiteten af de öfriga krigsförnödenheter, som hvar och en kunde åstadkomma. De för företaget nödiga penningarne borde äfven deponeras i denna såällskapets skattkammare. Alla Carbonari, militärer, borgare, handtverkare och bönder, offråde med glädje det lilla de egde till befrielseverkets tjenst. Cedrie förband sig, att hos sin fader göra alla möjliga försök, får att erhålla en summa, som endast skulle vara ett lätt offer får den rike godsegaren, men dock fylla resten af deras behof. Nu tog Bories åter till ordet: Hufvudlogen har utsett mig ensam att i medelpunkten af det patriotiska partiet, utforska sinnena och förkunna resningen. Det år visserligen mig ensam som denna order angår, emedan jag år en medlem af det avant