Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1850, sida 2

dessa stora potentater, hvilka öppet håna ät folken gifna löften och trotsa besvurna konstitutioner: utan tvilvel trodde han sig, stödd på höga föredömen af konungar och andra större våldigheter, desto heldre kunna göra det, som han i sina måktiga hemliga bundsI förvandter ansåg sig hafva ett tillråckligt såkert stöd till sina undersåters kufvande i fall de vågade såtta sig på tvåren emot hans landssaderliga vålvilja att utan deras samtycke hemsöka deras fickor. Han litade på sin kåra arme, den regeringarne alltid anse såsom sista resursen i kritiska ögonblick och derföre vid alla möjliga tillfållen smickra och smeka för att stådse hafva sig bevågen och tillgifven. Men — hvilket under! Armeens officerare visade sig vara mer medborgerligt och konstitutionelt ån slafviskt sinnade, i det de föredrogo att begåra sitt afsked i massa, ifrån de mer obemårkta, ånda till kurfurstens adjutanter, och underofficerarne genom att öfverenskomma att ej emottaga ossicersplatser! Det lilla Kurhessens ådla folk kan af fremmande vapenstyrka tvingas under oket; godtycket och våldet kunna der ånnu en gång gifva hvarandra broderkyssen till bekrästelse att folken åro till för regenternes, icke regenterne får folkens skull. Men åndå qvarstår alltid, såsom ett stort och vackert till efterföljd manande exempel, bilden af ett folk, som visat vågen att lugnt och vårdigt afskaka sina fjettrar, de må ån ånyo fastsmidas af fremmande legoknektar, och af en militår, som efter deras råtta vårde vet uppskatta sina medborgerliga plikter. Exemplen så vål på det ena som det andra skola såkerligen mångenstådes båra god frukt och i mer ån ett land skall man såkerligen öfverljudt ropa, då väldet och förtrycket gå för långt: -Gören såsom man gjorde i Kkurhessen !Någon har sagt, att alla lånders officerskorpser borde votera tacksägelse-adresser till Kurhessens officerare. Vål, om en sådan opinionsyttring kunde ske, hvarigenom illvilliga regeringar blefvo öfvertygade, att de tider åro förbi då man kunde kommendera den ene medborgaren att med våld tvinga den andra under godtycket och i öfrigt hånande trotsa statsfårdragen. Heder åt militåren, då den visar sig såsom medborgare, ej såsom maktens slafvar! (N. P.)