Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1850, sida 2

sade den stackars sadren med en förtvislans suck. . .. Men, för fan! hvad begår du då? — Jag begår att få arbeta af alla mina krafter, på det att denna sak må triumfera, och, om jag skall tillstå det för eder, så år jag förenad med ett hemligt sållskap, som lifvas af de mest liberala ider. — Hr Pontarliers son var, till dennes största smårta, just den unge Cedric, Charles Goubins vån, och, som vi redan sagt, ifrån sammankomsten uti skogen vid Saint-Pierre, en af de mest glödande nattbröderne. Under sadrens första häpnad tillade han: — Detta sällskaps syftemål år att befria Frankrike. — Måtte himlen tillintetgöra dess planer! — utropade Hr Pontarlier. — Åt ingen annan ån er skulle jag anförtrott detta, om det också hade gållt mitt lif; men ni, min far, ni har råttighet. . — Du skulle hafva gjort mycket båttre att tiga, åfven för mig. ... Hvad i Guds namn vill ni då? bringa nationen till uppresning. — För att rådda den. — Men det får inte ske... jag tycker inte om flera revolutioner. — Åh! man frågar icke om Hr Pontarlier vill, — sade Cedric med hetta. — Frankrike