Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1850, sida 1

st — Ja, jag vet det, hon år fasligt tillgifven den gamla regimen... alltid såtter hon sig på sina höga håstar. .. Jag skulle tycka mera om att se henne på en åsna... det vore mycket nyttigare för hennes helsa!.. och får vårt lugn. — Men, min far, det år så vackert våder i dag, landtluften skulle göra mig så godt. ... — Nå, nå!... gå, mitt barn, eftersom det går dig godt! sade den förtråfflige fadren i det han omfamnade sin dotter; jag skall uppsöka din bror, som nu troligen år kommen för att frukostera ... den saken glömmer han icke åtminstone. Efter dessa ord begaf sig Hr Pontarlier till matsalen, hvarest han verkligen tråffade sin Son, som just nu smorde sig med vål sockrade pankakor, sedan han förut förtårt en varm köttpastej och en rapphönsunge. — Han åter sör mycket för att vara kår, sade Hr Pontarlier för sig sjelf med en viss oro, då han varseblef minskningen på bordet, .. skulle jag väl hafva bedragit mig? Fast besluten att genast göra sig underrättad om hvad han borde tro, tillstod han för sin son, att han någon tid iakttagit hans uppförande och deruti funnit en betydlig fåråndring. Han tillade, att han tillskrifvit detta nya sått att vara en hjertats hemlighet. I