Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1850, sida 2

turligt, att de den vådliga våren 1848 för en tid ledo af ett anfall af vanvett. Men man bår betånka, att tiden var rik på galenskaper och att deras egen konung föregick dem med sitt höga föredöme. Såsom goda undersäter hångåfvo de sig -au mal du roi Demagogernes rop 1848 upprepades af en kunglig råst; intet under, att landet genljöd af dem. -Intet Preussen mera; Preussen går upp i Tyskland!Och dermed följde hurrarop, parader och upptåg till håst och vajandet af trefårgade fanor, och den minsta af dessa demonstrationer skulle i minister Kamptz tid varit tillråcklig att bringa en hel stad på Spandau. Vi äro blott dödliga menniskor, Sir, och det mycket dödliga, kan jag sörsåkra er. Tror ni, att kött och blod kunna motstå en sådan ström af ordsvammel, en sådan apotheos af våder?Artikeln slutar med det yttrande om de styrande i Preussen, att liksom de finna sitt nöje i en bevåpnad fred, finna de likaledes sin glådje i ett fredligt krig, och ehuru detta kan vara mycket filosofiskt och romantiskt, och ehuru det kan vara mycket behagligt för den preussiska politikens Don Quixote, kan jag dock försåkra er, Sir, att preussarne ingalunda finna detta förfarande behogligt. Det kan vara mycket kårt för en general och diplomat som baron Radowitz att få ådagalåggs sin fyndiga natur i en dubbel egenskap men slika tillfredsstållelser af personliga liebhaberier göra, att det år en svår tid att lefva i för hvarje preussare, som har känsla för sitt fådernesland.RER