Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1850, sida 1

jordbruk voro i det bästa skick, inbringade honom 50, 000 francs ränta. Ingenting skulle hafva fördystrat detta lyckliga lif, om icke den dofva gåsningen och de här och der yppade sammansvårjningarne hade hotat Frankrikes lugn. Hr Pontarlier hade, både af natur och erfarenhet en djup afsky för revolutioner, hvilka vanligen roa sig med att derangera kapitalisternas sifferkolumner. Men i den mån som den förskräckelse han erfor vid minsta tecken till uppresning skingrade sig, började han åter i fulla drag njuta af sitt hus och sin landtegendom. En enda liflig Önskan återstod att få uppfylld på det hans lycka måtte blifva fullkomlig; den var att gifta bort något af sina barn, för att se den blifvande generation uppvåxa, till hvilken han kunde få öfverlemna sin kåra förmögenhet. Hans dotter Edith, aderton år gammal, afslog, alla partier, utan att gifva annat skål derför, ån att det roade henne. Men sedan någon tid hade Hr Pontarlier haft goda skål att tro, det hans son, som nyligen fyllt 23 år skulle hysa mindre ovilja för samiljlifvet. Emedan han ville hafva sin sörmodan klar, och trodde att förtroende borde herrska mellan syskon af samma ålder, hade han beslutit att