Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1850, sida 1

-Andteligen, Pommier, har min moder samtyckt till vårt åktenskap. .. Jag har långe fått vånta, bedja och gråta. . . men allt detta år nu slut... sorgerna åro förbi . .. nu kånner jag icke annat ån glådje. I går afton, når jag var bedråfvad ösver ovådret, som hindrade mig att få se dig på festen... och kanske att få göra en god gerning på en dag som var helgad vår skyddspatron Saint-Romain-les-Pecheurs, sade min moder till mig: Nå vål, tag honom då, efter du ålskar honom så mycket! ... Ack! jag önskade att du redan hade detta bref, så att jag kunde såga till mig sjelf: Nu vet han det ... nu år han lika lycklig som jag! Diu ser, min ålskade, att vi hade orått uti att ej hoppas; Gud har varit god emot oss. .. Nu beror det blott på dig att utfåsta dagen för vårt giftermål. . . Jag har ingen annan vilja ån din... Jag vill blott underråtta dig att Eglantine skall blifva min första brudtårna; kom bara ihåg att du tager Charles Goudin till brudriddare. Du förstär! Vi skola hoppas, att vårt åktenskap skall göra flera lycklige ån oss sjelfva. Jag våntar dig för att ånyo såga, att jag ålskar dig. -Martha.(Forts.) Q2 ———