Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1850, sida 1

SV ———————7 — Och sedan, når jag går ut ur kyrkan, måste jag ätervända hit att lyda vära royalistiska ofsicerare! ... våra Guds nådes-oflicerare.... — bekorerade med liljor, — inföllo hans kamrater, — och som du kallar compagnons dlysse (du lis)... — Slutligen, återtog Goubin, — knappt sätter man soten utom dörren förrån man möter Schweizare ... i samma garnison som vil för att vid hvarje steg påminna oss, att fråmligen beherrskar Frankrike! — Vi assky detta lika mycket som du... men man måste tåla och tiga. oo Jag hatar dem visst icke, — sade Goubin, — men... Ack! om jag finge se deras blå tröjor och råda pantalonger allesammans hångande vid sidan af den hyita fanan, så hade de åtminstone mot deras vilja hissat de tre fårgorna. — Vi veta allt för vål, — sade Raoulx, — huru bedröslig en sådan styrelse år för oss alla. Officerare, hvilkas enda sörtjenst år namnet, fråmlingar med vapen i hand på Frankrikes jord, detta kan likvål förklaras af det förslutnas beklagansvärda håndelser och af hvad man kallar ögonblickets kraf: men hvad som alltid måste vara förnederande för militärständet, år, att i dess leder finnas för