Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1850, sida 1

ånnu voro i verket, och ett litet toilettbord tillkånnagifvande hennes smak och begåret att göra sig så vacker som möjligt. Hvad som ån rörde sig i djupet af Lamberts sjål, så betraktade han dock den unga flickan med en kånsla af hånryckning, och låt, utan att tånka derpå, tiden förgå under denna åskådning. Raoulx, sakta gående dernere fram och tillbaka i sanden och gruset som voro så vålbekanta med hans steg, glåmde också tiden i nårheten af Gilberta, och gaf sin kamrat intet enda tecken till retrått. Emellertid fattades Lambert, sedan han långe med förtjusning fåstat sina blickar på Gilberta, af en plötslig rysning. . .. Han upptåckte i den unga flickans hand, som låg i hennes knå, ett portrått, hvilket hon uppmårksamt betraktade, och hvars anblick tycktes just vara orsaken till den djupa rörelse, som var målad i hennes drag. ... och Lambert, som uppmårksamt skårskådade portråttet, ganska vål upplyst af lampan, fann att det var hufvudet af en man, men dragen tycktes honom, oaktadt han icke noga förmådde urskilja dem, icke likna Raoulx. Intagen af fruktan att denna omståndighet föråndrat Gilbertas kånslor, kånde sig Lambert rörd af deltagande för sin vån, hvilken