Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1850, sida 2

stundom kan se Gilberta, utan att hon anar det, i det ögonblick, då hon omkring klockan tio hvarje afton går upp på sitt rum. Till exempel, når jag under en hel veckas tid måst umbåra nöjet att tråffa henne, förkortar jag denna tid något litet genom en sådan hastig anblick af henne... Det behöfdes sålunda endast, att jag en gång gåfve dig min plats. — Samtycker du dertill? — Ja. — O, tack! ... Blir det snart? — I afton ... men jag förbereder dig på, att posten år svår och att du riskerar ganska mycket att bryta halsen af dig. — Det år mig fullkomligt likgiltigt. — Och att du, åfven till detta pris, icke kan vara så alldeles såker att få se Gilberta. — Jag kan åtminstone ega hoppet derom. — Det år sannt... Emedan du således har beslutat dig för saken, så låt oss fortsåtta vår vandring och afvakta stunden under bar himmel... det vill såga i regnet... ty först når klockan slår tio brukar Gilberta gå upp på sitt rum. Vidare skall jag underråtta dig om det luftiga medel, som du måste begagna dig af, för att få se henne genom hennes eget fönster... så vida det ej behagar henne att fålla ned rullgardinen ... en sim