Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1850, sida 2

uttryck af sanning i den röst som tilltalat dem, eller att den af dem begängna oförsigtigheten verkligen icke vore så sarlig, emedan de icke för främlingens öron yppat stållet för Carbonaris sammankomster, eller namnet på någon af dess medlemmar. De stannade en god stund på stranden, samtalande om denna förargliga håndelse. Derpå slöt Pommier sina otäliga yttranden angående denna aftons missöden med dessa ord: För åtta dagar sedan skulle jag tråffa min vackra Martha vid Feekållan, då blef jag hindrad af en extra-ordinarie sammankomst. ... I dag, når jag skulle få se henne hår, komma storm och regn att förstöra min lycka. . Det år således två gånger å rad som . — Nå ån vi då, — sade Goubin, åro vi lyckligare ? — Jag, — sade Pommier, — går tillbaka till Borries, och blir hos honom i afton. . Ända sedan vi lemnade honom har jag icke kunnat glömma hans bekymmerfulla utseende. . Dessutom har jag ingen ro förrån jag för honom får omtalade den oförsigtighet vi begått. — Det gör du rått uti, — sade Guobin. — Jag skall gå och fåkta med vår der seminaristen, honom hållerÅ gen, så att han blir rasande. t (vs