na 400, 000 rdr och den 1 Juli uttaga de dem. Hela vinsten år således att banken i sin rapport för den 30 Juni kan visa, 400,00 rdr mindre utelöpande kreditsedlar ån dagen derefter. Men detta taskspeleri kostar de trafikerande alltför mycket. Det år en sådan princip vår delågare vill försvara, men lyckligtvis står Östgöthabanken bland privatbankerna ensam om dess tillåmpning, och man har derföre icke hört, att de öfriges stållning på något sått varit såmre ån dennes, utan snarare tvårtom. Att rikets vålvisa stånder, vid sista riksdag, då de införde kreditivrårelsenivid riksbanken och dess lånekontor, antogo Östgöthabankens princip, var ånnu mera afvita, och kan svärligen förklaras på annat sått, ån att några delågare från östgötha banken måste haft såte och ståmma i bankoutskottet, ty riksbanken, till hvilken inbetalningar endast få ske i riksmynt har då platt ingen nytta af den forcerade inbetalningen. Också kånna vi specielt, att förlågenheten hår i orten varit ganska stor, då alla kreditiverna skolat till länkontoret inbetalas. Man vigilerar så godt man kan, dels sjelf och dels genom kommissionårer, man länsar sina kreditiver i privatbanken, och så går det, intill dess luckan ånyo öppnas och allt hvad som blifvit insatt med glupskhet åter uttages. Hvem vinner hårpå? Icke banken, icke allmånheten — kanske kommissionårerna — kanske också en och annan procentare. —