Vi komma nu till den andra afdelningen eller frågan om Ostgöthabankens sått att maniera sin kreditivrörelse. Hår erkånner nu hr delågaren helt öppenhjertigt, att Östgöthabanken alltsedan dess början etablerat den principen, att kreditiverna vid hvarje råkenskapsårs slut skola fullt inbetalas. En befångdare och för allmånna rörelsen mera skadlig princip har aldrig blifvit etablerad, och att den sedan åfven blifvit antagen af riksbanken, talar på intet vis till dess fördel. Det år solklart får hvar och en, måhånda med undantag af en och annan delågare, att affårerna i en provins skadas oerhöårdt derigenom, att flere hundratusen riksdaler på några dagar dragas ur rörelsen. Och hvad blir nyttan af detta strypsystem för den bank som vidtager våldsåtgården? Måhånda några tusen riksdalers tillökning i riksmyntskassan, för ågonblicket, men ingenting vidare. Den 30 Juni insåtta kreditivtagarne efter upplåningar och anstrångningar, t. ex. si