Article Image
stadga(se. N:o 179 af Postoch Inrikestidningar för år 1846), år det lindrigast sagdt förhastadt af herr delågaren att taga humör och låta påskina att en öfvertrådelse icke år möjlig. Vi veta att privatbankerna, oagtadt både landshöfdingarnes och finansdepartementets kontrollskyldighet, i flere år icke skiljde emellan sådant riksmynt som låg i deras regna kassor (på hvilket sedelemission får grundas) eller sådant som låg hos ombuden i Stockholm eller på andra ståällen (för hvilket inga kreditsedlar få eller böra utgifvas. Vi veta äfven att till söljd af anmårkningar i tidningarne betråssande detta förhållande, sinansministern för ett par år sedan beordrade vederbörande landshöfdingar att tillse det i de qvartalsrapporter som privatbankerna uppskickade noga skulle skiljas emellan det riksmynt som finnes i bankens egna kassor och det som i form af depositioner förvaras på andra ställen. Men vi kånna tillika att icke flere ån 2 af Sveriges alla privatbanker ån i denna stund behagat stålla sig regeringens stadgande till efterråttelse och att både landshöldingar och regeringen dervid låtit bero. Att privatbankerna vid vissa tillfällen, såsom vid qvartalernas slut, då de företrådesvis insamla riksmynt för att visa regeringen och allmånheten en dråplig stållning, hafva så stor odisponerad fond får ytterligare sedelemission, att de gerna kunna derifrån afdraga riksmyntet hos vexlingsombuden utan att åndock hafva öfvertrådt sin rått, bevisar ingenting i principen, ursåktar dem ingalunda för sin sjelfrådighet och beråttigar dem på intet vis att ens då, till förvillelse sör de kontrollerande, sammanblanda summorna. För att, liksom insåndaren, lågga Östgöthabankens egen stållning till grund för bevisningen, så låtom oss taga densamma sådan den befanns den 31 December 1848. Riksmynt. 3428,355. Grundfone.... 150, 000. Kreditivhypotheker . . 188,360. l, 266,715. Utelöpande kred.-sedlar I, 184. 667. Ösverskott 82,048. Nu kan det likvål alltför vål antagas och är mer än troligt att af ofvanstäende riksmynt omkring 100, 000 rdr befunnos icke i bankens egna kassor utan hos ä det i Stockholm eller på andra stållen, t. ex. hos råntemåstare och kronofogdar. Desse 100,000 rdr böra således råtteligen ej upptagas, utan minska råtten till sedelemission och vi fråga då om man ej vid den tidpunkten hade -öfverskridit de grånsor som lag och författningar utstakat. — Vi påstå ej att det sedan skett, ej heller att det vidare sker, men vi hafva sagt, att såsom rapporterna till finansexpeditionen uppstållas, år det omöjligt både för de kontrollerande och allmånheten att se om emissionsråtten verkligen år öfverskriden eller icke. Det kunde visserligen varit dfverflådigt att vid flere tillfållen sästat uppmårksamheten på dessa förhållanden, ty någon råttelse lår likvål aldrig följa, och dessutom är det, med hänseende till bankernas såkerhet, en småsak om privatbankerna verkligen vid något tillfälle skulle öfvertråda den emissionsrått lagen bestämmer eller ej. Det år icke håruti vådan af privatbankerna består utan i det förhållandet, att de, vid tider, då de knappast kunna hålla tillråckligt riksmynt till inlåsen af de sedlar som åro ntelöpande, och vid perioder då riksbanken nödgas minska sin sedelstock, åndock enligt lag kunna med flera hundratusen riksdaler hvardera vidare Oka den utelöpande sedelmassan. Således, ehuru vål svårligen någon skall påstå att privatbankerna den 30 sistlidne Juni hade mera riksmynt ån de vål behöfde i förhållande till sine då utelöpande kreditsedlar, hade de i det ögonblicket enligt lag, ehuru icke med hopp om bestånd, kunnat haft ute ytterligare sedlar till 3,856,654 rdr bko. Lagen tillåter således en sedelemissionsrått, som privatbankerna ej fullt kunna begagna utan att ruinera sig. Hvad såger herr delågaren omed sitt hufvud får finanserna om en sådan lag? Vi komma nu till den andra afdelningen eller frågan om Östgöthabankens sått att maniera sin kreditivrörelse. Hår erkånner nu hr delågaren helt öppenhjertigt, att Östgöthabanken alltsedan dess början etablerat den principen, att kreditiverna vid hvarje råkenskapsärs slut skola fullt inbetalas. En besängdare och för allmånna rörelsen mera skadlig princip har aldrig blifvit etablerad, och att den sedan åfven blifvit antagen af riksbanken, talar på intat vice ll gesc fårdel Mua 20 omr 2 L— — — — — — —— FR (ma —

1 november 1850, sida 2

Thumbnail