Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1850, sida 1

— Vi gå ... och Bories skall stanna ensam hemma, sade Raoulx. — Nå! du skulle kanske vilja hålla honom sällskap. . Men nej, min vån, — sade Pommier; — du måste följa med oss. — Du vet vål, — svarade Raoulx, — att jag icke kan försumma denna bal. — Emedan Gilberta kommer dit . .. det år sannt, — sade Goubin. — Men jag har svårt att tillbringa en hel permissionsdag utan Bories sållskap, — ätertog Raoulx, — Det år tvertom han som tillbringar den utan vårt, — inföll Goubin, — estersom han alltid stånger in sig uti sitt rum, när vi gå på spektaklet eller till något annat nöje. — Åh, det kan jag just icke såga, — sade Raoulx; — men nu, under några dagar, har jag tyckt honom vara mycket sysselsatt. — Jag har mårkt detsamma, — sade Pommier. — Och det har råckt sedan vår sista sammankomst. — Tyst! — sade Goubin, — vi åro i kasernen ... Når vi återkomma, skola vi beråtta för Bories huru vi tillbringat vår dag; detta skall distrahera honom, ty om han också icke söker nöjet för sig sjelf, så år han dock alltid fårdig att glädja sig Öfver våra njutI ningar.