pendenter, lemnade då deras kufvade land ocl ätervände till Paris, hvarest de lade första grunden till ett hemligt sållskap. Ett uselt kyffe, på rue Copeau, utsågs at mottaga de initierade. Den italienska sektens obeståmda och mystiska dogmer antogo enklare former, en po: sitivare anda och ett beståmdare mål, för at mera nårma sig den franska karakteren. Ceremonierna inskränktes till de enklaste symboler. En dolk och nya testamentet, placerade på ett bord, emottogo recipientens ed som innefattade obrottslig tystnad angående sållskapet, sjeliuppossring för frihetens sak och obegrånsad lydnad för kånde och okånde chefer Energiska antipathier visade sig vid denntid emot restaurationen; bland folket hårde: ett doft knot, och oppositionens talare åggade detta oupphörligt. Man hade ett behof af at yttra sin klagan och gifva luft åt sin vrede det hemliga sållskapet, den enda tillflyktsort der man kunde tala fritt och inför bråder hvilka voro förenade genom samnna intresser och lifvade af samma känslor, tillvexte mec utomordentlig hastighet. Denna association, ehuru de n åfven förenade sig med dem, som djupt saknade k ejsaretiden blåndande åra, var dock till sitt innersta republikansk. Dess tendens var, att qvåfva trål