Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1850, sida 1

— — —— —— . Osta, tack vare soldatens långtrådiga vakter, kunde de under nattens tystnad följa loppet af sina tankar. Hela timmar kunde de, stödda på sina gevår, fördjupa sig i sina dråmmar, då de voro kommenderade på post uppå någon bastion. De sågo den slumrande staden vid sina fötter, långre bort landsbygden, så skån, så herrlig, om ej menskliga lidanden kastat en sorgens slöja deröfver! .. De frågade sig når denna verld, inslumrad i barbari, en gång skulle vakna till något båttre, och huru denna fram tidsdagning skulle af densamma emottagas; och, lyftande sedan sina blickar mot himlen, hvarest stjernorna strålade i sin rena glans, bådo de Gud, att åfven uti menniskosjålen ingjuta något mera af sitt himmelska ljus. Carbonarismen ägde dåförtiden uti la Rochelless under-officerare sina ifrigaste adepter. Vi skola med få ord anföra ursprunget till denna association inom Frankrike, som var så måktig under restaurationen, och som ännu i våra dagar har sina elever. Då de misslyckade Italienska revolutionerna kastade de fleste mån, som deltagit deri, uti Österrikes fängelsehålor, tog carbonarismen sin tillflykt till Frankrike. Joubert och Dugied, tvenne fransmån, hvilka hastat att erbjuda sina armar åt söderns inde